En trolsk tystnad sÄnker sig
Æver landet af en svunnen tid
En skugga kastas af vindarna
genom skogens djup den fara
MÅnljuset glimrar mellan trÄden
skenet sÅ starkt det strÅla
DÄr livet tar farvÄl, fÆrenas helvetet
nattsliga stigar breder ut dess vÄgar
En fÄrd genom livlÆsa vidder
Ljuset Är passerat och slÄckt
Kistan i jorden den ligga
kroppen Är lÄmnad och begravd
DÆdens lyster, omsluter
min vÄg att vandra
Ledd af mÆrkret, jag slutligen
fann min tid och plats
DÄr slutet nalkas, fÆrenas helvetet
DÄr Æppnas dÆdens port framfÆr mig
DÄr fÆrblir mÆrkret evigt inom mig
och skogens grav min sjÄl befriar
| 
| 
